Dag två

Dag två såg i stort sett likadana ut som dag ett. Enda skillnaden var att jag skulle försöka få Isac att somna där efter lunch. Jo men visst. Eller inte. Det kom inte som någon överraskning för mig direkt! En av pedagogerna sa att hon inte trodde att det skulle bli några som helst problem för mig att lämna Isac där en stund själv imorgon. Hon menade på att han är såpass självständig när han är där. Så imorgon är tanken att Isac ska äta lunch och sova där utan mig. Till lunch idag serverades köttbullar och pasta. Isac åt upp alla sina köttbullar men pastan var  han inte så intresserad av. Äpplet som barnen fick efter maten var en höjdare. När jag tänker efter tror jag inte att Isac smakat på äpple innan, men det ska vi köpa hem framöver.

Inatt sov både jag och Isac väldigt gott. Isac sov så gott att jag fick väcka honom runt åtta imorse. Jag gick för ovanlighetens skull upp före honom och åt frukost.

Du är inte så liten längre!

Än så länge känns det väldigt bra med den här inskolningen. Men ni ska veta att jag tycker att det känns oerhört sentimentalt. När jag ser min lilla son, som inte är så liten längre, gå omkring och pyssla med leksaker utan att bry sig det minsta om mig, då känns det lite i hjärtat. Ibland vill det komma en liten tår. Jag är inte ledsen över att han inte bryr sig om mig utan det känns bara skönt, jag är nog lite ledsen över att min mammaledighet snart är över och att Isac börjar bli stor. Nu är det dags att sparka igång de gamla hederliga rutinerna igen.

Nu ska jag dricka en kopp välförtjänt kaffe och njuta av lugnet. Man kan inte direkt påstå att det är lugnt på en förskola! Där är det fullt ös hela tiden.